Ah, Island. Den orörda ön mitt på Atlanten där sommaren är en hel lång dag, och vintern 6 månaders mörker. Där man inte äter något utan fisk och bor i en igloo, ett av de kallaste ställen på jorden. Där alla är släkt med varandra och alla gick i skola med Björk.

Också: där ingen av föregående påståenden är sanna. Det verkar vara många missuppfattningar som glider runt när det gäller Island, och många av dem förespråkas av Islänningarna själva.

Jag har samlat de mest välkända saker om Island som inte är sanna, för att klara upp missförstånden.

Islänningar är Vikingar

© Elín Elísabet Einarsdóttir

Jag försöker faktiskt begränsa min plundring och skövlande till helgerna numera…

På isländska, eller mer exakt på fornnordiska, var ”viking” nåt man gjorde, snarare än nåt man var. Islänningar (och Svenskar och Norrmän) var bönder och fiskare, och sen ibland, när det var svårt att överleva eller om man bara kände för det, så åkte man och ”vikingade” i England eller nånstans. Jag menar, man förstår att det kan vara förvirrande, eftersom den enda gången andra länder träffade oss var när vi var ”på viking.”

Islänningar tror på alver, älvor, troll och andra mystiska varelser. T.O.M. Vetenskapen säger så – det var en undersökning som visade att fler än hälften tror på dem!

© Elín Elísabet Einarsdóttir

Ok, lyssna, låt oss klara upp detta en gång för alla. Jag läste den undersökningen (som utfördes av “alvuniversitetets” professor) och hur de fick ut att 50% tror på alver, är att de frågade “tror du att alver absolut INTE existerar?”- till vilket halva befolkningen svarade “nej.” Men det är inte detsamma som att aktivt tro på dem – jag menar, jag tror inte på spöken men jag vill inte upptäcka att jag har fel heller!

Det finns absolut människor som tror på sådant, precis som det finns folk i Sverige som tror på UFO:n och Bigfoot, men den genomsnittliga islänningen lämnar inte mjölk och bullar ute för älvorna på natten.
Den korta historian: när det gäller älvor är de flesta islänningar, i bästa fall, agnostiker.

Island är grönt, Grönland är is! “Förr i tiden, så ville islänningarna som hittade Grönland ha Island för sig själva, så de kallade Grönland för Grönland för att lura folk dit istället.”

© Elín Elísabet Einarsdóttir

Det är definitivt något sant i det här. Sagorna säger att Erik den Röde kallade det för Grönland för att han ville uppmuntra folk att flytta dit. Detta marknadsföringsknep var inte helt en lögn – Grönland blir faktiskt ganska grönt på sommaren och det var varmare på den tiden. Men vi är ledsna över att tala om att myten kan vara lite överdriven när det gäller Islands grönhet (men inte dess skönhet, förstås). Island är ett passande namn på många sätt, vi har Vatnajökull, största glaciären i Europa, och högsta sommartemperaturen ligger lite över 20-25°C.

Om du inte tror mig, låt mig säga att ”Island” inte är det enda kylinspirerade namnet Island har fått från oimponerade besökare: Innan Island fick sitt namn fanns det en äventyrare som hette Naddoddur som landade här och kollade runt. Han kallade landet för ”Snöland” innan han skyndade bort till som soliga Färöarna…
Sedan hör man ofta det exakt motsatta, ibland under en och samma konversation…

Island måste vara hur kallt som helst! Fryser det hela tiden där?

Skulle du tro att det faktiskt blir mycket kallare i Sverige än på Island?! Det är sant, genomsnittlig temperatur i Reykjavík är runt 0°C i vinter, det blir sällan kallare än -10 eller -15 om det är väldigt extremt. När jag bodde i Stockholm för några år sedan var första gången jag upplevde -20°C i hela mitt liv – och första gången på länge som jag verkligen frös!! Och det var i Stockholm – låt oss inte ens tala om Kiruna!

Grejen med Island är att det aldrig blir så himla varmt. På sommaren är det 15-20 grader under en fin dag, Väldigt sällan får man 25°. Det är vackert, men det blir inte särskilt varmt. Men på olika ställen i landet blir det faktiskt varmare än i Reykjavík.

Isländskan är likadan nu som för 1000 år sen, islänningar kan faktiskt fortfarande läsa Vikingasagorna utan några problem alls!

© Elín Elísabet Einarsdóttir

Som många av dessa ”fakta”, så innehåller den här myten ett korn av sanning. Det är sant att isländska är det av nordiska språken som ligger närmast till fornnordiska. De andra språken påverkades mer av de europeiska språken såsom tyska och franska, medan Island var så isolerat och obetydligt att ingen tyckte det var värt att invadera oss så mycket, eller ens att snacka med oss. Det är också sant att vi har skyddat vårt språk passionerat, och valt att hitta på nya ord för saker som bowling (keila) och telefon (sími), istället för att ta upp utländska ord. I princip kan man utgå ifrån att de svenska ord som inte låter som engelska kommer låta som isländska, men de ord som låter som engelska brukar ha ett annat ord på isländska.

Men vi har ändå låneord. Ord som pizza, email, och man brukar till och med säga att nånting ”meikar sens” (makes sense, låter förnuftigt). Detta fast man försökte tillverka orden ”flatbaka (pizza) och rafpóstur (email), som ingen använder. Ibland vinner det som är mest cool.
Tusen år är också en lång tid för ett språk att utvecklas även fast man är isolerad. Hur man definierar, uttalar och skriver ord har ändrats en del sen dess, så även om de flesta islänningar kan förstå en del av de gamla manuskripten, så skulle de förmodligen inte kunna läsa dem rakt ut utan en del medeltida språkforskningskunskaper.
Förutom det så har uttalet ändrats mycket under 10 sekel – forskare säger t.o.m. att det fornnordiska språket lät mer som nåt mellan norska och isländska. Så vi skulle förmodligen ha ganska svårt att förstå en tidsresande viking idag, även om de slutade mörda oss tillräckligt länge för att ha ett civilt samtal.

Kan du komma på andra vanliga (osanna) fakta om Island? Lämna en kommentar nedan och dela gärna artikeln om du gillar den!

Alla illustrationer av Elín Elísabet Einarsdóttir.

Artikeln publicerades först på engelska här, översätts och publiceras med full tillåtelse.

Comments

comments